Stalltjejen som blev arkitekt

Mia Svensson är tjejen med usla betyg från högstadiet som blev den första i släkten att gå en högskoleutbildning. Idag kombinerar hon sitt eget arkitektföretag med att arbeta i trädgårdar åt Drömträdgård. En kombination hon trivs med.

Himlen öppnar sig och regnet öser ner när jag träffar Mia i en trädgård i Bua. Jag hade frågat henne om vi kunde träffas en solig dag, men hon sa bestämt att “Här jobbas det oavsett vad det är för väder. Kom vid frukosten, så tar vi inte så mycket av arbetstiden”. Sagt och gjort. Därför möts vi här i regnet.

Tycker om att jobba
Mia vertikalskär när vi träffar henne och hon är en kvinna som tycker om att hugga i och trivs med kroppsarbete.
– Jag har alltid älskat trädgårdsarbete. Dessutom är det inte bara trädgårdarna som kommer i trim av arbetet utan hela kroppen. Efter att min häst togs bort för några år sedan blev det mer volym på mig och en del av den volymen tar trädgårdsarbetet bort, säger hon och skrattar.

Hästar och stall
– Jag tror att min arbetsmoral kom från det att jag var en stalltjej. Då var det aldrig frågan om du kände för att göra något. Jobbet måste göras. Punkt. Sånt har man med sig hela livet. Det är nog därför som väldigt många hästtjejer blir egenföretagare eller företagsledare.

Utbildad arkitekt
– När jag gick ur grundskolan hade jag verkligen usla betyg. Man kan knappt kalla dem betyg, säger hon och ler. Jag bestämde mig för att aldrig sätta min fot i någon skola igen efter nian, men oj, så fel jag hade. Jag har gått tio år till i skola efter det och är idag SAR/MSA arkitekt. En utbildning som jag gick på Chalmers i Göteborg.

Ingen ja-sägare
Under fyra år arbetade jag på Volvo som inredningskonsult. Vid ett tillfälle flyttade vi 400 anställda till nya lokaler. Det var en del chefer som inte förstod vad som behövde göras och då gick det ju inte att stå och skrapa med foten och be om ursäkt. Det var inte alla chefer som uppskattade att få order från en stalltjej. Att folk kan engagera sig så mycket i vem som har störst kontor blir ju nästan lite fånigt.

Prylar är inte grejen
– Nej, prylar och prestige betyder ju ingenting egentligen. Då är det mycket mer spännande med till exempel självhushåll. Min man jagar så ibland äter vi bara sådant som vi själva har odlat och fångat. Då vet man vad det är man får.

Att vara lyhörd
– Men ibland villhöver man saker med. Du kanske inte behöver något men vill ha det. Men här på Drömträdgård handlar det om att kunderna ska få det de vill ha. Är det en hundkoja de drömmer om är det inte säkert att de blir glada över en Rolls-Royce. Det handlar om att vara lyhörd.

Reportage och foto: Kjell Simonsson, Paraiba